Epilepsi

Epilepsi är en störning i hjärnfunktionen, som beror på onormala elektriska signaler i hjärnan. Orsaker till epilepsi kan till exempel vara genetiska orsaker, utvecklingsstörningar i hjärnan, tumörer och hjärnskador eller -inflammationer. Epilepsi framträder i form av anfall med varierande intervall. Vissa kan ha ett epileptiskt anfall varje dag, medan andra kan få ett anfall endast några gånger under hela sitt liv. 

Symtom 

De vanligaste symtomen vid epileptiskt anfall är medvetandestörningar, kramper eller muskelryckningar, sinnesupplevelser eller beteendeförändringar. Hos en del personer kan symtomen uppträda enbart i form av ryckningar i någon lem, stickningar eller domningar i en arm eller ett ben. Även olika former av ofrivilliga upprepade rörelser (t.ex. sväljande eller pillrande) kan ingå i symtombilden. 

Ett epileptiskt anfall kan vara från några sekunder till flera minuter. I allmänhet stör ett epileptiskt anfall den normala funktionsförmågan, men symtomen kan också vara så pass lindriga att en utomstående inte observerar dem överhuvudtaget. Symtomen vid ett epilepsianfall kan således vara mycket varierande hos olika individer och även samma person kan ha flera olika typer av anfall. 

Behandling 

Epilepsi kräver alltid läkarvård. Målet med behandlingen av epilepsi är att åstadkomma en så god balans av anfall som möjligt utan betydande biverkningar. Speciellt i vården av barn med epilepsi är målet alltid också att trygga inlärningsförmågan och en så normal utveckling som möjligt. 

Sjukdomen behandlas först och främst med läkemedel som tas genom munnen och som ordineras av läkare. Läkemedelsbehandlingen är regelbunden och långvarig. Man talar om svårbehandlad epilepsi, då anfallen fortsätter oberoende av medicineringen. Då kan man också överväga möjligheterna till kirurgisk behandling. 

Regelbundna levnadsvanor, såsom tillräckligt med vila och motion, främjar välbefinnandet hos personer som insjuknat i epilepsi och förebygger epileptiska anfall.

 

Speciellt att beakta för lärare 

Det är viktigt att läraren samtalar med föräldrarna om hurdana barnets epilepsianfall är och hur man bör handla i sådana situationer. Om läkemedel används som akuthjälp vid anfall, är det bra att komma överens om huruvida det är barnet eller läraren som ska ha hand om läkemedlet. Vid behov är det bra om någon av de anställda i skolan har beredskap att ge läkemedlet som första hjälpen, speciellt om det inte alltid finns en hälsovårdare på plats. Skolan ska ha en plan för läkemedelsbehandling som inkluderas i skolans studerandevårdsplan.

Det är också bra att diskutera med föräldrarna om barnets sjukdom får tas upp i klassen, så att skolkamraterna kan förhålla sig sakligt till kamratens sjukdom. Ibland kan det uppstå situationer då det är bra även för klasskamraterna att veta hur de bör handla om kamraten får ett epileptiskt anfall. 

I puberteten kan epilepsins behandlingsbalans försvagas och det kan hända att behandlingen måste omprövas. Vakande eller alkoholintag kan också öka benägenheten för epileptiska anfall.