Diabetes

Diabetes indelas i två huvudtyper, av vilka barn vanligtvis har typ 1, det vill säga insulinbristdiabetes. Diabetes av typ 2 förekommer vanligen i vuxen ålder, men den kan också bli vanligare bland barn i skolåldern som en följd av övervikt. Nuförtiden känner man också till andra typer av diabetes. 

Diabetes är en kronisk sjukdom som kräver daglig egenvård. Vid diabetes producerar bukspottkörteln inte alls eller inte tillräckligt med insulin eller så har insulinet en nedsatt effekt i kroppen. 

Symtom 

Vanliga symtom när diabetes av typ 1 bryter ut är att man är väldigt törstig, behöver kissa ofta och mycket samt att man går ner i vikt. 

Behandling 

Diabetes kräver alltid läkarvård. Syftet med vården är att blodets sockerhalt ska hållas så nära normal nivå som möjligt. En god behandlingsbalans minskar uppkomsten av associerande sjukdomar (sjukdomar i ögonbotten, njurskada, nervskada). Diabetes ökar också risken för hjärt- och blodkärlssjukdomar. 

Diabetes av typ 1 behandlas med insulin, som injiceras med spruta eller insulinpump i vävnaden under huden. Detta ersätter kroppens egen insulinproduktion. Diabetiker måste mäta sitt blodsocker flera gånger om dagen. Mätningarna kan göras med blodprov från fingertoppen eller med hjälp av en sensor under huden och tillhörande avläsare. Vissa diabetiker kan ha en sensoranordning som automatiskt skickar information om blodsockret till en terminal med 1–5 minuters mellanrum. På basis av blodsockerhalten och mängden mat som intagits bestäms vilken mängd insulin som behövs. Även t.ex. motion och annan ansträngning kan ändra den mängd insulin som behövs. Den behövliga insulindosen är alltid individuell. 

Diabetiker behöver inte specialdiet. De rekommenderas hälsosam kost, dvs. mat som innehåller endast litet fett, salt och socker, men mycket fiber. Det är också viktigt att en diabetiker rör på sig regelbundet och undviker tobaksrökning. Alkoholanvändningen bör vara måttfull. Att dricka alkohol i berusningssyfte kan orsaka livsfara för en diabetiker, eftersom blodsockret sjunker farligt lågt vid bakfylla. Då en person är berusad kan det hända att man inte känner igen tecknen på lågt blodsocker, eller att lågt blodsocker tolkas som ett berusningstillstånd. 

Första hjälpen

Ibland sjunker en diabetikers blodsocker för lågt (hypoglykemi). Orsaken kan vara att en måltid utelämnats eller fördröjts, för stor insulindos, ansträngande motion, för vilken man inte förberett sig genom att äta ordentligt samt intag av alkohol. Som värst kan situationen leda till medvetslöshet och om tillståndet varar länge till hjärnskada eller död. 

De vanligaste symtomen vid hypoglykemi är svaghetskänsla, svettning, skakningar, blekhet, nedsatt syn eller dubbelseende, stapplande gång samt avvikande beteende: irritation, orolighet, sluddrigt och oklart tal. Om diabetikern är vid medvetande, ska han eller hon ges någonting sockerhaltigt, t.ex. flytande honung, sockerbitar, saft eller choklad. Om symtomen inte försvinner inom tio minuter, bör personen äta mera. Om en diabetiker har förlorat medvetandet, bör personen omedelbart få sjukhusvård. 

Motion och diabetes

Motion och typ 1-diabetiker

Om behandlingen är i balans kan en typ 1-diabetiker utöva nästan all motion och idrott precis som andra gör. Om en diabetiker är osäker på om en viss hobby är lämplig eller om sjukdomen har orsakat organförändringar, lönar det sig att diskutera saken separat med den behandlande läkaren. De flesta läkare rekommenderar inte dykning eller fallskärmshoppning på grund av risken för hypoglykemi, det vill säga blodsockerfall. 

Motion ökar kroppens insulinkänslighet och sänker blodsockret. Motionens sänkande effekt på blodsockret syns ofta i flera timmar efter att träningsprestationen avslutats, när kroppen ännu fyller på sina sockerlager. Man kan förhindra att blodsockret sjunker för mycket genom att minska insulindosen eller äta mat eller ett mellanmål som innehåller mycket kolhydrater före motion samt vid behov också under och/eller efter motion. Ofta är det också bra att minska mängden insulin som verkar på natten de dagar man motionerar. 

Läs mer i Motion och typ 1-diabetes (på finska).

 

Speciellt att beakta för lärare

Barn är olika då det gäller att självständigt sköta sin diabetes. I allmänhet lär sig barn emellertid ganska snabbt att själva behandla sin sjukdom. Det lönar sig att komma överens med föräldrarna om vilken roll läraren och annan skolpersonal ska ha i kontrollen och behandlingen av barnets diabetes. Social- och hälsovårdsministeriets Verksamhetsmodell för behandling av diabetes hos barn under skoldagen är ett bra hjälpmedel. Publikationen innehåller en planeringsblankett på vilken man kan anteckna överenskomna handlingssätt. Skolan ska ha en plan för läkemedelsbehandling som inkluderas i skolans studerandevårdsplan. 

Det lönar sig också att diskutera med föräldrarna om barnets sjukdom får tas upp i klassen, så att skolkamraterna kan förhålla sig sakligt till kamratens sjukdom och inte behöver undra över medicineringen. Ibland kan det uppstå situationer i skolan, när det är bra om klasskamraterna vet hur de bör handla. Ett barn med diabetes kan t.ex. bete sig avvikande på grund av lågt blodsocker. 

Puberteten kan vara en svår tid för diabetiker. Ofta behöver man då justera behandlingsbalansen på nytt. Den unga vill inte skilja sig från mängden och kan därför försumma att sköta sin diabetes, t.ex. att injicera insulin. Problem kan också uppstå då den unga prövar alkohol.