ADHD

Aktivitets- och uppmärksamhetsstörning (ADHD) hör till de hyperkinetiska störningarna och är en tämligen vanlig störning redan i tidig barndom. Symtomen uppträder typiskt redan före sju års ålder. De viktigaste symtomen är oförmåga att koncentrera sig, överaktivitet och impulsivitet. Enligt internationella bedömningar förekommer ADHD hos cirka 5 procent av 6–18-åringarna. ADHD förekommer oftare bland pojkar än flickor. Det är dock möjligt att ADHD hos flickor oftare förblir oupptäckt. 

Symtom 

Uppmärksamhetsstörningen visar sig vanligen i form av att barnet vid upprepade tillfällen har svårt att koncentrera sig på sina uppgifter eller lekar, att följa anvisningar, distraheras av utomstående irritament och ofta lämnar uppgifterna halvfärdiga. Överaktivitetsstörningen visar sig i form av impulsivitet och ofta i form av oändamålsenlig hyperaktivitet såsom nervösa rörelser samt rastlöshet och högljuddhet. På grund av impulsiviteten har barnet svårt att vänta på sin tur och att låta andra koncentrera sig, handlar utan att tänka efter och riskerar på så sätt även att råka ut för olika olyckor. 

Barnet har ofta också andra problem som härrör från hjärnfunktionen, t.ex. inlärningssvårigheter, motoriska störningar såsom klumpighet och talsvårigheter. 

Symtom på överaktivitet är synligare och mer störande i situationer där det krävs förmåga att reglera sitt beteende, t.ex. i skolan. Överaktivitetssymtomen minskar ofta med tiden, men uppmärksamhetsstörningen är ett rätt oförändrat problem under hela ungdomen och ända upp i vuxen ålder. Störningen kan fortsätta även i vuxen ålder även om symtomen inte utåt är lika synliga och uppenbara. 

Behandlingen 

Behandlingen av en aktivitets- och uppmärksamhetsstörning är mångsidig och dess framgång kräver samarbete mellan barnet, föräldrarna, skolan och sakkunniga inom hälso- och sjukvården. Rådgivning är en viktig del av behandlingen tillsammans med andra individuella stödåtgärder och andra behandlingsformer. Det är viktigt att behandla ADHD, eftersom den bl.a. inverkar på personens förmåga att reglera sina känslor, vänskapsförhållanden och sociala relationer. Om störningen inte behandlas, kan den senare försvåra fortsatta studier och personens möjligheter att sysselsätta sig, bidra till utslagning samt öka risken för psykiska störningar, depression och drogmissbruk. 

Målet är att med hjälp av stödåtgärder och psykosociala behandlingar motverka störande beteende, förbättra de sociala färdigheterna samt växelverkan mellan föräldrarna och barnet. För varje barn uppgörs en flexibel och individuell vård- och rehabiliteringsplan. I planeringen deltar hela familjen. Då det gäller stödåtgärder är det viktigt att ta fram lösningar och verksamhetsmodeller som gör det lättare för barnet eller den unga att strukturera olika situationer och uppgifter. Likaså är det viktigt att utarbeta responsmetoder som stärker önskat beteende. Andra nödvändiga stödåtgärder som kan användas är till exempel handledning som ges av en tal-, ergo- eller fysioterapeut. Fysiskt tung motion kan också minska ADHD-symtom hos barn och unga. 

Behandlingen kan också innehålla medicinering. Som läkemedel används till exempel centralstimulerande läkemedel, som minskar motorisk orolighet och störande beteende. Det är befogat att pröva medicinering om de psykosociala behandlingsformerna inte är tillräckliga och barnets eller den ungas symtom orsakar betydande svårigheter i familjen, skolan eller vänskapsförhållandena.

Speciellt att beakta för lärare

Läraren har en viktig roll då det gäller att upptäcka symtomen på ADHD. En elev som beter sig avvikande bör alltid följas upp. Symtomen på överaktivitet visar sig i skolan t.ex. på gymnastiktimmarna och rasterna samt i form av svårigheter för eleven att sitta stilla under lektionerna, medan uppmärksamhetsstörningen ofta framträder i läsämnena i form av svårigheter att planera och genomföra uppgifter samt leder till att uppgifter lämnas halvfärdiga och hemläxorna lämnas ogjorda. 

Om symtomen är störande eller fortsätter under en lång tid, lönar det sig att diskutera med föräldrarna samt med skolpsykologen, skolläkaren eller hälsovårdaren. Samarbetet är viktigt för att barnet ska kunna delta i ändamålsenliga undersökningar. Tillräcklig sömn, tillräcklig motion, bra kost och positiva interaktioner är viktiga för alla barn och unga, och dessa spelar en viktig roll i behandlingen av uppmärksamhetsproblem.

Läraren har en viktig roll i uppföljningen av resultaten av behandlingen. I skolan är det viktigt att ta fram lösningar som hjälper barnet eller den unga att strukturera olika undervisningssituationer och uppgifter samt att utarbeta responsmetoder som stärker önskat beteende. Med hjälp av dessa lär sig barnet och den unga att bedöma och kontrollera sitt beteende. Det kan behövas ett skolgångsbiträde eller arbete i en mindre grupp för att stödåtgärderna ska kunna genomföras effektivt. Vissa barn kan till exempel få hjälp av att svarstiden i proven förlängs. Man bör följa upp stödåtgärdernas effekt och sträva efter att minska åtgärderna vartefter som svårigheterna avtar.