Typiska motionsskador
Motionsskador är oftast lindriga, men kan ge upphov till skadliga långtidskonsekvenser. Nästan hälften av idrottsskadorna är stukningar eller sträckningar.
Hos barn i tillväxtåldern är lederna, ledbanden och musklerna starkare än skelettet. Detta utsätter unga för frakturer. Hos unga är benens epifysskivor bland de svagaste punkterna och kan därför skadas, vilket kan störa tillväxten om skadorna inte behandlas noggrant.
Motionsskador kan grovt sett delas upp i två klasser:
- akuta olyckor: snabb vävnadsskada
- belastningsskador: mikroskador på vävnad som uppstår till följd av för kraftig och ensidig belastning med för kort återhämtningstid
Akuta motionsolyckor
Som akuta olyckor klassificeras ledbandsskador, muskelskador och frakturer.
Ledbandsskador – sträckningar och stukningar
En ledbandsskada uppstår när ledbandet ger efter pga. plötslig vridning av leden. Sådana skador uppstår lätt i t.ex. bollspel och slalomåkning. De kan uppstå utan att man krockar eller ramlar.
Ledbandsskadorna delas upp i lindriga, partiella och totala. Bland annat stukningar av fotleden klassificeras som ledbandsskada. Stukning är en vanlig skada i bollspel, orientering och klubbspel.
Även skador på knänas sidoledband och främre korsband klassificeras som ledbandsskador. Korsbandsskador är vanlig i fotboll, innebandy, korgboll och slalomåkning.
Muskelskador – kramper, bristningar och krosskador
En muskel kan krampa eller drabbas av en lindrig, partiell eller total bristning. Exempelvis ”träbensskada” är en krosskada på muskel.
Muskelskadan orsakas av en plötslig rörelse, t.ex. riktningsändring, väjning, hastighetsökning, inbromsning eller att man ramlar. Muskelskador kan även uppstå till följd av trötthet, muskelsvaghet eller störning i vätske- eller muskelbalansen. Sådana skador uppstår även när man krockar, tacklar eller har bristande skyddsutrustning.
Frakturer
Vid fraktur går något av benen i människans skelett sönder, oftast i en olycka. Symtom som frakturer ger upphov till är plötslig smärta, svullnad, onormal rörlighet och ömhet eller felställning. Ungdomar drabbas oftast av frakturer på fingrar, handleder, fotleder och nyckelben.
Ben kan också gå gradvis sönder under långvarig belastning. Sådana frakturer kallas för stressfrakturer.
Belastningsskador
Belastningsskador utvecklas gradvis. De orsakar liknande förändringar i vävnaderna som plötsliga skador. Symtomen omfattar smärta, svullnad och rodnad.
Det finns ofta många anledningar till en belastningsskada
- för mycket eller för ensidig träning
- för snabb ökning av träningsvolym
- för kort återhämtningstid och muskelunderhåll (man låter bli att vila sig, rör på sig för kraftfullt)
- fel utrustning (skodon med dålig dämpningsförmåga)
- svåra omständigheter (t.ex. kallt väder eller halt underlag)
- prestations- eller teknikfel
- bristande energi- eller vätskeintag
Typiska belastningsskador är benhinneinflammation, stressfrakturer och ryggbesvär.
Benhinneinflammation
Benhinneinflammation är ett smärttillstånd i underbenet, på skenbenets fram- eller insida.
Benhinneinflammation kan orsakas av t.ex. för många slag, för mycket hopp eller löpning, bristande bålkontroll, stegfel, teknikfel (t.ex. vid löpning), bristande uppvärmning eller nedvarvning, för hårt underlag eller inte tillräckligt stötdämpande skodon.
Behandlingsrekommendationen vid benhinneinflammation är vila och minskad belastning samt att man rättar till övriga orsaker (t.ex. teknik, skodon, bättre bålkontroll, stretching). Lokalt kan man även behandla med kyla, isbitsmassage eller vanlig massage.
Stressfrakturer
Trots att unga har starka ben kan repetitiv och ensidig belastning överskrida benets anpassningsförmåga med strukturell benskada som följd. Symtomen omfattar gravid ökande lokal smärta, perkussionsömhet i benet och till slut även vilovärk. Typiska ställen där stressfrakturer uppstår är skenbenet, fotens ben samt övre lårbenet.
Läkningstiden vid stressfrakturer är flera veckor och den enda behandlingsmetoden vid stressfrakturer är minskad belastning. Stressfrakturer ska behandlas av en läkare.
Ryggbesvär
Tillväxt ändrar kroppens proportioner, vilket ofta ger upphov till diverse stramhet i musklerna och ändrad kroppshållning. Ungas ben och brosk är omogna. Den snabba tillväxten gör kroppskontroll och koordination till en utmaning. Övervikt, dålig muskelkondition, mycket sittande men också för kraftigt belastande motion ger upphov till ryggbesvär.
Det kan finnas strukturella problem i ryggen, t.ex. skolios (krökt rygg) och uttalad lordos (svankrygg) vilka medför en ökad risk för ryggbesvär. Även längdskillnad mellan benen medför en ökad risk för ryggbesvär. Hänsyn ska tas till sådana medfödda och strukturella avvikelser, i synnerhet när man ägnar sig åt motion.