Inlärning av färdigheter

Motionsfärdigheter, precis som alla andra färdigheter, lär man sig genom flitig träning och många repetitioner. Inlärningen av färdigheterna sker stegvis, ingen blir mästare på ett ögonblick. Det man en gång lärt sig glömmer man inte bort, men oanvända färdigheter blir rostiga.

Mångsidig motion och flitig träning är i nyckelposition för att man ska lära sig nya färdigheter. Man blir dock aldrig helt färdig, man kan alltid fortsätta att utvecklas och lära sig nytt.

Motionsfärdigheter är ett resultat av träning. De är inte medfödda egenskaper, utan utvecklas kvantitativt och kvalitativt som ett resultat av tillräcklig träning. Man behöver tid och många repetitioner för att lära sig färdigheter.

Inlärningen bygger på befintliga kunskaper. För att kunna lära sig springa måste man först kunna gå. För att kunna lära sig gå måste man först kunna stå upprätt.

God kroppshållning utgör grunden för all rörelse och för inlärning av färdigheter. Om man står med dålig kroppshållning kan man varken gå eller springa på bästa möjliga sätt. Fel i kroppshållningen upprepar sig och multipliceras ofta när man rör på sig.

Så mångsidig motion som möjligt i barndomen garanterar att man utvecklar mångsidiga rörelsemodeller, vilket skapar en god utgångspunkt för senare inlärning av motionsfärdigheter. Ett omfattande och mångsidigt lager av rörelsemodeller underlättar för inlärning av grenspecifika färdigheter och teknikövningar.

För att kunna lära sig nya färdigheter måste konditionsegenskaperna ligga på tillräcklig god nivå. Om man t.ex. har dålig muskelstyrka i benen kan man inte åka slalom även om man har bra balans och rörelsekontroll i övrigt.

Färdigheter är inlärda – inlärning är aktivitet

Individuella förutsättningar för inlärning (t.ex. tidigare inhämtade färdigheter, motionsvanor, motivation och ärftliga faktorer) reglerar vad man lär sig som barn och ung. Inlärning sker individuellt och alla lär sig på sitt sätt. Uppgifter och övningar som motsvarar ens kunskapsnivå utgör ett stöd för inlärning av nya färdigheter. Mångsidiga motionsupplevelser och en bred rörelseerfarenhet utgör en stadig grund för inlärning av färdigheter. Man börjar bygga upp sina rörelseerfarenheter så fort man föds och fortsätter med det hela livet igenom.

Inlärning är ett resultat av egen aktivitet. Ingen kan lära åt någon annan. Grunden för inlärningen är att det skapas nya kopplingar i hjärnan och att dessa förstärks, vilket tar tid. Man lär sig inte nya färdigheter på ett ögonblick. Inlärning sker lättare om du är intresserad av det du ska lära dig och verkligen vill lära dig det (t.ex. att hjula).

Motivation kan vara

• intern. Intern motivation innebär att man som ung tror att man kan lära sig hjula och att det känns roligt att öva det.
• extern. En externt motiverad ungdom övar på att hjula för att få en belöning, t.ex. ett bra vitsord i idrott, eller pga. tvång, inte för att det är roligt.

Det krävs många repetitioner för att man ska lära sig en färdighet. Repetitionerna hjälper kroppen att utföra rörelsen snabbare, mer ekonomiskt och smidigare. Extrarörelser försvinner gradvis och man kan koncentrera sig på att enbart utföra den önskade rörelsen. Inlärning sker inte nödvändigtvis specifikt under träningsögonblicket, ofta klickar det man ska lära sig först senare. Det man inte klarade av på förra idrottslektionen klarar man kanske av idag.

Inlärning sker stegvis

Det tar ca 10 000 repetitioner innan man lär sig en ny färdighet. Inlärning av en färdighet sker stegvis. En nybörjare klarar inte på en gång av samma prestation som en gammal räv, utan man måste först gå igenom de tre inlärningsfaserna i egen takt.

Startfas

Man försöker uppfatta färdigheten eller den önskade rörelsen som en helhet. Man bildar sig en uppfattning av det man ska lära sig. Det kan vara en bekant rörelse i ett nytt sammanhang, eller en vision av den rörelse som man ska lära sig.

Visioner kan hjälpa oss att hitta kärnan i den färdighet som man ska lära sig. Varje motionsfärdighet har en kärna som är nyckeln till en lyckad prestation. Exempelvis är kärnan i löpning rätt rytm, kärnan i skridskoåkning är balans på skridskobladen och kärnan i att fånga en boll är flexibilitet.

I startfasen är det lättare att lära sig om modellprestationen visas ofta, ur olika vinklar och genom olika sinnen. Alla lär sig på olika sätt; en lär sig bäst genom att se hur läraren eller klasskamraten utför modellprestationen, en annan genom att lyssna på verbala instruktioner och någon annan genom att testa och prova själv.

I startfasen finns det mycket variation i prestationerna; en prestation är nästan fulländad, en annan inte alls. Man behöver all sin uppmärksamhet för att koncentrera sig på prestationen, man klarar knappt alls av att koncentrera sig på omgivningen.

Träningsfas

Färdigheten börjar fungera och träningen känns rolig. Framgångskänslan ökar träningsmotivationen. Prestationen kräver inte längre hela uppmärksamheten. Exempelvis när man åker rullskridskor kan man se kompisarna omkring eller gropen framför i god tid. Onödiga rörelser och muskelspänningar minskar, och prestationen blir smidigare. Visst misslyckas man fortfarande ibland, men prestationsnivån varierar mindre än i startfasen.

Slutfas

Färdigheten har blivit till en helhet som man kan utföra utan någon större ansträngning. Det finns inte längre någon större variation mellan prestationerna. Man klarar av att utföra flera uppgifter samtidigt och av att observera omgivningen, inte bara koncentrera sig på prestationen. Till exempel när man åker rullskridskor klarar man av att prata med kompisen som också åker, och av att följa trafiken i omgivningen. Man klarar av sig självt av att hålla sig upprätt och åka skridskor.

”Det man lär sig som ung behärskar man som gammal”

Inlärning av färdigheter ger permanenta resultat. När man väl lärt sig en färdighet ordentligt glömmer man inte bort det (t.ex. cykling). En oanvänd färdighet kan dock bli rostig med tiden.

Att man lärt sig en färdighet och kommit till slutfasen betyder dock inte att man kan sluta träna. Trots att det heter slutfasen blir man aldrig färdig med färdigheten. Man kan alltid bli bättre på det man kan. Detta är möjligt t.ex. genom att variera

• träningsmiljön
• redskapen som används (klubbor, bollar m.m.)
• prestationshastigheten
• träningsuppgifterna

Rullskridskoåkningen kan till exempel kombineras med nya redskap (t.ex. stavar), spel (t.ex. puck) eller konståkningselement (t.ex. att åka baklänges och ta olika steg). Dessutom kan man öva skridskoåkning på olika underlag (t.ex. asfalt, betong, uppförsbacke).

Många vägar till toppen

Man blir inte en elitidrottare genom att enbart koncentrera sig på den egna grenen, det viktigaste är istället den sammantagna kvaliteten och kvantiteten av fysisk aktivitet. En vecka bör innehålla 20–25 timmar rörelse, men bara en del ska bestå av grenspecifik träning. Det finns många vägar till toppen. Att specialisera sig för tidigt och koncentrera sig på en enda gren kan göra att träningsglädjen försvinner och att man drabbas av överbelastning och skador.